German 1860-1942 Walter Sickert Gallery Walter Richard Sickert (May 31, 1860 in Munich, Germany ?C January 22, 1942 in Bath, England) was a German-born English Impressionist painter. Sickert was a cosmopolitan and eccentric who favoured ordinary people and urban scenes as his subjects He developed a personal version of Impressionism, favouring sombre colouration. Following Degas' advice, Sickert painted in the studio, working from drawings and memory as an escape from "the tyranny of nature".[3] Sickert's earliest major works were portrayals of scenes in London music halls, often depicted from complex and ambiguous points of view, so that the spatial relationship between the audience, performer and orchestra becomes confused, as figures gesture into space and others are reflected in mirrors. The isolated rhetorical gestures of singers and actors seem to reach out to no-one in particular, and audience members are portrayed stretching and peering to see things that lie beyond the visible space. This theme of confused or failed communication between people appears frequently in his art. By emphasising the patterns of wallpaper and architectural decorations, Sickert created abstract decorative arabesques and flattened the three-dimensional space. His music hall pictures, like Degas' paintings of dancers and caf??-concert entertainers, connect the artificiality of art itself to the conventions of theatrical performance and painted backdrops. Many of these works were exhibited at the New English Art Club, a group of French-influenced realist artists with which Sickert was associated. At this period Sickert spent much of his time in France, especially in Dieppe where his mistress, and possibly his illegitimate son, lived  Related Paintings of Walter Sickert :. | Ennui | La Hollandaise | George Moore | The New Bedford | La Giuseppina |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
renoir
född 25 februari 1841 i Limoges, Haute-Vienne, Frankrike, död 3 december 1919 i Cagnes-sur-Mer
Charles Lebrun
French Pand art Theorist , Paris1619-190 Virtual dictator of the arts in France until the death of Colbert in 1683. He established his reputation by a series of decorative schemes, and his own greatest compositions, which immortalize the achievements of the crown, are at Versailles. He became a founder, rector, chancellor, and finally director of the Academie Royale de Peinture et de Sculpture. He was also director of the Gobelins factory and Premier Peintre (1664). His Tent of Darius (1661), for Louis XIV, is a model of legibility, with the explicit and varied gesture and expression of the figures deriving from ideas expressed by Poussin. Lebrun's influential treatise,